Papillon
Papillon

Ca 28 cm hög, alla färger tillåtna på en päls med vit botten.

Papillonen har sitt namn efter de snett upprättstående öronen som liknar fjärilsvingar (fjäril heter papillon på franska).
Papiilonen har sitt ursprung i Spanien. Därifrån spreds de i Europa och i likhet med andra dvärgraser blev de snart furste- och kungahusens favoriter. Under århundrandens lopp förekom de i flera svenska drottningars ägo. Papillonen uppstod i Belgien vid 1900-talets begynnelse. I modern tid kom papillonen till Sverige under 1930-talet. Papilloner är nyfikna, alerta, sociala och lättränade små hundar. Mentaliteten är stabil. När så krävs kan de visa en knivskarp koncentrationsförmåga. Sveriges första lydnadschampion oavsett ras var en papillontik. En papillon kan tränas i det mesta men ställer inga specifika krav på aktivering. Den vill dock gärna använda insidan av huvudet och lagom svåra  konster, trick och övningar som kräver en stunds funderande och mental ansträngning fungerar bra.
Utseendet är ofta främsta skälet till att man väljer en papillon. Andra orsaker är lättlärdheten och hanterbarheten. För en nybörjare är rasen i regel ett gott val. Den trivs i sportiga och rörliga familjer och uppskattar att följa med ut i skogen, på fjällturen eller båtresan. En vital pensionär kan ha glädje av dess sällskap. Däremot är den inte, likaväl som andra små raser, ett lämpligt val för en familj med små barn.
Den är lättskött. Pälsen är glänsande, närmast sidenskimrande, och saknar underull. Den fälls ett par gånger per år. Varje vecka borstar och kammar man ur eventuellt löst hår och ser till att inga tovor bildas.

Källa: "Hundraser i Sverige" av Åsa Lindholm och Ulla Barvefjord
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS